Elias Pap
Kan du kort presentera dig själv och din roll i laget?
Jag heter Elias Pap, är 21 år och uppvuxen i Lindängen. Som person är jag positiv, engagerad och målinriktad. I min roll som assisterande tränare för vårt nystartade damlag brinner jag för att utveckla spelare, både i deras prestation på planen och som individer utanför den.
Hur vill du att ditt lag ska spela fotboll?
Jag vill spela en offensiv och framåtlutad fotboll med ett högt presspel och ett högt försvarsspel. Vi ska vara modiga i vårt beslutsfattande, uppmuntra spelarna att uttrycka sina individuella kvaliteter och våga ta initiativ i den sista tredjedelen. Samtidigt vill jag att vi driver ett tempofyllt och attraktivt anfallsspel där vi skapar många målchanser.
Vad är er största styrka som lag just nu?
Vår största styrka som lag är vår starka lagkemi och sammanhållning, där vi har en bra balans mellan äldre och yngre spelare. Trots att vi är ett nystartat damlag finns en tydlig tro på processen, vilket skapar en gemensam riktning och en hög arbetsmoral i både träning och match.
Vad försöker ni utveckla mest under säsongen?
Under vår första säsong med damlaget ligger stort fokus på att utveckla vårt kollektiva samarbete och stärka lagkemin. Vi arbetar även med att sätta en tydlig spelidé och identitet, så att vårt sätt att uppträda på planen speglar de principer och värderingar vi vill stå för som lag.
Hur förbereder du laget inför match?
Inför matchen samlar vi laget för en gemensam genomgång där vi tydliggör våra taktiska nyckelpunkter och matchplanen. Vi fokuserar på att ge spelarna klara riktlinjer både offensivt och defensivt, samtidigt som vi vill skapa trygghet i deras roller. Avslutningsvis uppmuntrar vi spelarna att spela med självförtroende, lita på sin förmåga och fatta snabba beslut.
Vad betyder lokalfotbollen för dig?
Lokalfotbollen betyder mycket för mig. Jag uppskattar sammanhållningen, de vänskapsband man bygger och den trygghet som finns i klubben. Det handlar om att vi stöttar varandra, lägger ner tid och engagemang för både våra egna lag och klubben som helhet. Utan tvekan finns alltid tränare som ställer upp för varandra, även om det inte är deras eget lag, även utan ersättning och trots att tiden kanske är knapp. De prioriterar ändå att hjälpa till, och det är just den typen av sammanhållning jag verkligen uppskattar och älskar med lokalfotbollen.